Att våga eller inte våga, det är frågan
När man just har blivit singel och ens sociala liv är i botten så tänker man inte så mycket på nästa kvinna. Man har nog med sig själv. Men nu när det har gått ett halvår så börjar man få upp ögonen på livet utanför ens eget sorgtyngda ego så upptäcker man att det finns kvinnor som verkar intressanta. Ja för det är något jag inte tänker sluta med, trots alla råd och åsikter om att själv är bäst. Sen är ju frågan om det är någon som tycker att jag är så intressant att det är värt en bekantskap.
När man som jag, som jag skrivit tidigare, tycker att man inte är så attraktiv är det svårt att förstå hur en som, i mina ögon, är en riktig 10 poängare skulle tycka att det vore intressant om jag kom och visade intresse. Med 10 poängare så menar jag inte typen unga fotomodeller utan det är en, i mitt tycke, attraktiv kvinna. Det är inte säkert att andra har samma syn som jag, men vi ser med egna ögon och egna filter. Att kunna skicka ett meddelande via Facebook eller att gå fram och säga hej och fråga om vederbörande är sugen på en fika kan verka lätt. Vi matas ju hela tiden med att vi ska ta tag i livet, det är bara jag som kan förändra livet eller vi lever bara en gång m.m.
Alla dessa råd verkar lätt att skriva om och sprida bland social medier men när det kommer till verkliga livet så blir verkligheten en annan. Vad vet man? rätt var det är så träffar man den rätta och då blir inget svårt men till dess så är det svårt att ta till sig alla goda råd. När man sitter där och tänker att nu skickar jag iväg ett meddelande eller nu går jag fram och presenterar mig så låser det sig och man tänker, vem tror du att du är, skulle hon vara intresserad av dig. Ja man gör det inte lätt för sig själv. Det enda som jag vet är att jag inte ska sitta här i lägenheten och låsa in mig.
Det kanske skulle ha varit enklare om man hade någon som man kunde dryfta dessa tankar med. En som har vettiga åsikter. De enda som jag tycker att man får höra av likasinnade, det vill säga de som också är singlar, är att det är så skönt att vara själv och in i mitt hem kommer ingen kvinna/man. På sin höjd så får det bli tillfälliga besök. Jag öppnar gärna mitt hem om det är rätt typ av människa. Ja man får väl fortsätta att jobba med sig själv och hoppas att man hinner få bra resultat i det här livet. Min intension är i alla fall att jag inte ska bli en bitter gubbe som sitter inne i lägenheten och tro att själv är bäst.
Du sitter där vacker och fin
Jag undrar vad du tänker
Kanske du skulle bli glad åt ett glas vin
Ser du vad mina ögon blänker
Skulle du gilla en skriven rad
Eller undrar du vad fan han vill
Skulle det göra dig glad
Eller skulle du tänka, åh nej en kille till
Ja livet är inte lätt
Hur gör man för att det ska bli rätt
Man kanske bara ska blunda och springa
kanske någon på en kopp kaffe bjuda
Ta upp telefonen och ringa
Säga att kaffepannan har börjat sjuda.
Ja bättre än så där blir det inte
Tack och hej till nästa gång