Jag har funderat över detta med singellivet och att hamna själv i en lägenhet och vad det gav för konsekvenser. Att skiljas efter så många år och två barn tillsammans var inte lätt. Att hamna själv i en lägenhet och att göra det i november när mörkaste årstiden infaller och dessutom bli sjukskriven efter en operation, det kan göra en deprimerad. Den totala ensamheten man hamnar i, gör att det blir svårt att se något positivt. Ja den som har läst min blogg har nog förstått det. Att sedan hela tiden få frågan om man hittat någon ny, eller få en massa förslag på tillgängliga eventuella kvinnor, när det inte ens finns på listan över ens närmaste mål här i livet. I det läget har man nog med sig själv och försöka hitta en självkänsla och ett självförtroende att bara börja leva igen.
Att börja om sitt liv själv med allt vad det innebär kan kännas som att gå uppför en brant backe där man inte ser slutet. Så kändes det från början. Man skulle börja laga mat själv, tvätta, städa och allt annat som ingår i ett liv. Laga mat har aldrig varit min starka sida, trodde jag, men där har jag bevisat för mig själv att jag faktiskt kan göra riktigt god mat och jag har varit flitig på det. I stort sett sedan jag blev singel så har jag gjort min egen mat plus att jag har gjort matsäck till jobbet. Tvätten fixade sig utan problem, fast en tvättmaskin är som ni vet ett stort bekymmer för en karl. Det är nog den enda tekniska pryl som vi inte begriper oss på. Städa och hålla snyggt hemma, ja det är nog minsta problemet, det beror nog mer på vilken typ av människa man är.
Mitt stora problem är att jag lider av underlånghet. Jag är för kort för min vikt. Av vissa orsaker så måste jag göra något åt min hälsa och försöka gå ner i vikt eller bli längre. Att bli längre verkar svårast så jag får försöka det andra alternativet. I januari så skrev jag in mig på Nordic Wellness och började träna. Det var nog ett av mitt livs bästa beslut. Att cykla tycker jag också om, så där kan det bli en tur på ett par mil 3-4 gånger per vecka. Men med träning och ett försök att bli hälsosammare följer också det här med maten. Jag har svårt att få till hälsosam man och att äta grönsaker, men jag har drastiskt minskat intag av godis, chips och andra onyttiga saker. Trots allt så verkar inte vikten minska men jag får dra åt bältet på byxorna lite hårdare så att jag inte tappar dem, så någon nytta har väl mitt nya liv gett.
I takt med att träning ger resultat så stiger ens självkänsla och självförtroendet ökar och vips så ryggar man inte tillbaka när man ser sig själv i spegeln. Under våren och nu under sommaren har jag spenderat många fredags- och lördagskvällar och även en del onsdagar på stans pubar och krogar. Ja jag vet att springa på krogen löser inga problem men mitt syfte var inte att träffa någon som jag kan dra hem till sängen utan ett försök till att öka mitt sociala liv. Jag bestämde mig för att vara väldigt öppensinnad och inte döma folk på förhand. Varje människa jag träffar ska vara en möjlig ny bekant tills dem själva bevisar motsatsen och om det är en kvinna så ser jag dem i första hand som en ny vän och inte en möjlig erövring.
Som ni förstår så har jag bestämt mig för att ha kul i sommar och inte ha som mål att träffa någon ny, vilket jag tror är klok, då jag inte vet om jag är mogen för något nytt men…………… ibland blir det inte som man tänkt sig. Vad gör man om blixten plötsligt slår ner. Ska man krypa tillbaka och gömma sig i det hål man kom ifrån eller ska man ta chansen och bara köra. Ja ibland blir livet konstigt, fast på ett bra sätt. Det är som om man står inför ett stup, ska man hoppa eller ta den säkra vägen ner. Ja ibland så måste man hoppa även om det kan komma att göra ont så är det bara att hoppa, annars så finns risken att man sitter där och ångrar sig resten av livet och det tänker jag inte göra något mer. Ja hur det går med den saken får bli en senare historia.
Ja nu blev det en text igen inspirerad av Rose-Maries blogg. Hon har förmågan att få igång hjärnan på mig ibland, tack för det.
Ha det gott tills nästa gång.
