livet universum och allting.se

Ja nu sitter jag här med en text att skriva igen. Det var ett tag sedan jag skrev något. Jag har medvetet lagt ner skrivandet då jag känner att det skulle bli för deprimerande och mörk text. Det händer inte så mycket som skulle bidra med en positiv text. Nu är det inte så att jag sitter hemma i mörkret och deppar ihop, men det kan bli lite ensamt ibland eller oftast. Hur tänker jag nu då undrar ni.

Om man surfar på internet så får man garanterat se alla dessa positiva ordspråk och talesätt. Ibland så tror jag dem gör mer skada än nytta. Om man läser dessa och försöker följa dem men man får ingen bekräftelse då är det inte så positivt längre. Ja det hela är märkligt, Egentligen så skiter jag i vad folk tycker och tänker om mig men ibland så finns det en lite jävel djupt inom mig som säger stopp. Det blir extra tydligt om det är någon som jag tycker verkar intressant. I stället för att gå fram och vara lite social så finns det en liten jävel inom en som säger ”gör det inte, du är inte intressant, varför skulle hon tycka att du är något”. Då sitter jag kvar och händelsen går en förbi. Sen går jag hem på natten och undrar vad jag ska göra nästa gång men då hamnar jag i samma situation igen. Nästa gång jag läser om hur man ska fånga dagen eller något liknande å sjunker man ihop lite ytterligare och gör det ännu svårare.

Ja nu blev det en förvirrad text igen. Ha det gött till nästa gång.

Jag vandrar den svagt upplysta stigen fram.

Det är svårt att se den där ljusglimten som alla säger ska finnas där framme.

De små ljus som lyser upp stigen kommer in vid enstaka tillfällen.

När kommer jag fram?

Vad är målet?

Ja det vet man aldrig för målet det rör på sig.

Likt livet som inte har en given väg