Livet är något som pågår medans man lever. Om man inte är uppmärksam så kan man missa det. I mitt liv verkar det som om det händer precis före en händelse som jag har planerat och då tappar man greppet om alltihopa. Innan jag for till Österåsen ifjol så hände det något positivt i mitt liv. Inget allvarligt men om tid funnits så vem vet, men om man då far bort i tre veckor på ett ställe som Österåsen så pausas livet men i den vanliga världen så har livet pågått som vanligt och magin den försvann.
I år händer samma sak. Helgen innan jag far och hälsar på dottern med familj över jul och nyår händer det oväntade och jag vet egentligen inte vad som kommer att hända. Om inte tiden och möjligheten finns till att reda ut saker blir det svårt att veta vars ens liv ska ta vägen.
Nu är det inte så att jag suttit och deppat ihop, vistelsen på Österåsen var en vägvisare i mitt liv även om jag verkar vara på väg ner i diket just nu så har jag styrkan att ta mig upp igen, och årets julvistelse i Växjö är hur underbart som helst. Att få tillbringa hela dagar tillsammans med mitt barnbarn, dotter och mågen uppväger allt. Livet som pågår samtidigt som jag är här får jag hoppa på när jag kommer hem och då får jag se vilket spår livet går ifrån. Det är bara att greppa tag i livet när det händer, och skulle man missa första vagnen, ja då får jag hoppa på sista vagnen och promenera genom tåget till första vagnen, och sätta mig i förarsätet igen.
Ja nu blev det lite filosofiskt men så blir det ibland.
Ha det gott till nästa gång.
