Livet universum och allting
Ja det kanske är dags att få till lite text igen. Jag sitter här i solen på min balkong och funderar. Livets resa är inte alltid lätt. När man är mitt uppe i en förändring så kan man längta till att den är genomförd, men när jag står där ensam så på något konstigt sätt så vill man inte ha den där förändringen fast jag vet att den var nödvändig. Första året var tungt vilket man kan se när jag läser de tidiga inläggen. Förändringsprocessen och ensamheten var tung de första två och ett halvåren även om det succesivt blev bättre.
Senaste året så tycker jag att livet har känts bättre, vilket också speglar aktiviteten på bloggen. Det kändes svårt att få till en text till en depressionsblogg om jag kände mig glad. Vad är det som gör att jag känner mig glad då. Jag tror att det är många faktorer, men den viktigaste börjar med en själv. Jag kom till insikt ganska snabbt att endera sitter jag hemma och deppar eller så går jag ut och träffar folk. Ska jag kunna få ett bättre socialt liv så hjälper det inte om jag går runt och deppar. Det är bättre att vara glad och ta för sig av livet. Det sociala livet blir bättre och man blir inbjuden att sitta ner och ta en öl med nya bekantskaper. Med tiden så får jag många nya vänner och några träffar jag oftare, och även om jag inte träffar vissa så ofta så är jag glad att ha träffat dem och dem försvinner inte.
Det som har känts tungt ibland är saknaden av tvåsamheten, speciellt under vintern när jag sitter hemma mer. Det har väl gjort att jag har sprungit på stadens pubar i tid och otid för att få lite socialt liv. Men jakten på att lösa problemet ensamheten har aldrig varit prio ett. Att vara ute och jaga kvinnor på krogen löser inte det problemet, men det kontaktnät som man skapar gör att jag träffar nya människor på platser som jag inte har kunnat förutse. Det tillsammans med min egen syn på mig själv gör att jag blir gladare. Jag har börjat acceptera mig själv och det är viktigaste sen löser resten sig själv. Jag vet att jag är lite för stor men det är något jag får jobba med men jag har lärt mig att stå rak i ryggen och vara stolt över mig själv, men som livet är så måste jag tillåta mig själv att få deppa ibland också. Livet kan inte vara på topp jämt fast nu är det lååångt mellan gångerna.
Nu har livet gått in i en ny mycket trevlig fas, som gör att jag måste avsluta singelfetochfemtio bloggen. Nä jag ska inte sluta skriva men jag måste döpa om den så att det blir lite mer positiv klang på bloggen. Vad har då hänt undrar ni kanske. Ja om man är positiv och öppen för nya förslag och säger ja till att hänga med på olika saker, då träffar man till slut rätt och den där ölen på puben känns inte så viktig längre. Mer än så blir det inte denna gång. Resten får ni lista ut själv.
Ha det gott till nästa gång
