livet universum och allting.se

Det här med att träffa kvinnor efter att i 30 år inte haft ett behov eller en tanke på att ta kontakt eller träffa andra kvinnor är inte lätt, och när man så träffar någon, hur bär man sig åt. Nu menar jag inte rent praktiskt hur man umgås med dem när man träffas. Frågan är hur håller man kontakten? Jag känner att risken är att jag blir för mycket. Jag vill gärna ta i och ösa på.

Men om man känner att allt kändes rätt, ska man då visa att man fortfarande finns och bjuda ut på något trevligt som mat eller bio, skicka små meddelanden för att visa att här är jag eller ska man backa, vänta och se vad tiden bär med sig. Nu är det inte säkert att det skulle bli något om vi gjorde ett försök, men det vet man inte förrän man provat.

Eftersom man nu inte har det bästa självförtroende, så börjar man dessutom fundera, jag kanske har fel. Det är bara jag som inbillar mig att båda tycker så här, utan det är jag som börjar fantisera och tror att jag skulle kunna ha minsta lilla framgång. Sanningen är nog att jag egentligen inte har ingen aning men att jag hoppas på det bästa.

Ja om ni tycker att det här blev en förvirrande text så är det inget mot vad jag tycker. Jag fick verkligen dra ut denna text ur hjärnan, men det kändes nödvändig att få skriva ner, och jag skrev den inte för att påverka någon utan det är enbart mina egna förvirrande tankar. Ja det är inte lätt att vara 50+ och få uppleva WOW känslan, men mycket trevligt. Blir det inget av så har man fått uppleva något mycket trevlig och det kan man bära med sig länge.

Nä nu får det vara bra för denna gång, tror jag ska gå ut och roa mig. Ha det gott till nästa gång.